Namnet Bastuudden beskriver vad denna plats användes mest till under den ryska tiden. Att bada bastu var inte bara avslappnande, utan också den enda platsen där man kunde tvätta sig grundligt, särskilt på vintern. Bastuns husgrund fanns ännu kvar efter kriget. År 1913 byggde en ung lots sitt hus på dessa färdiga grundstenar. Manne Söderström jobbade på andra sidan sundet i Lotsstugan och kunde lätt ro dit med sin lilla roddbåt. Han fick fyra barn med sin första hustru Hulda, och familjen hade en ladugård med två-tre kor, som fick gå runt och beta på udden och kring fästningens ruiner. På kvällen kom de självmant hem för att mjölkas.

Manne dog redan under 1940-talet, men hans andra hustru Hilda bodde i torpet till 1980-talet, bland  sina gamla stora äppelträd och med syrenbuskar framför huset. På våren blommar det av tusentals scillor och även snödroppar, krokusar, vitsippor, påskliljor och gullvivor som växer överallt på hela udden.

Idag används udden som fårhage på sommaren, och om ni följer stigen vidare kommer ni till en stenstrand med en bänk där ni kan njuta av utsikten över Lumparn och kanske hälsa på svanfamiljen.