Välkommen till ett guidespår som tar hela familjen över stock och sten och genom tid och rum - ett historiskt naturspår i Bomarsund.
Det här spåret finns i två former - en längre och en kortare.
Vill du gå det kortare spåret använder du de markeringar som bara består av siffror (1, 2, 3, 4, 5 och 6).
Om du vill gå det längre använder du också de markeringar som har bokstäver (1, 2, 3, 3a, 3b, 4, 5, 6, 6a, 6b och 6c). Trevlig tur!
Till skillnad från många andra planerade eller påbörjade byggnader stod fästningen klar redan 1842, tolv år innan Krimkriget kom.
Engelska flottan hade funnit vägen genom Ängösund och ankrade upp i Lumparen i juli 1854, på tryggt avstånd från de ryska kanonerna. De väntade på förstärkning från Frankrike, och i början av augusti 1854 steg 10.000 franska soldater iland i Tranvik och på andra ställen. De hjälpte sina engelska vapenbröder att släpa kanoner och sandsäckar till olika ställningar väst om försvarstornen och fästningen. Snart stod det klart att ryssarna inte hade någon chans. De var mycket färre soldater med gammalmodiga vapen och dåligt krut mot världens modernaste krigsflotta.
Striden varade bara i några dagar och relativt få soldater blev skadade eller dödade. Inte heller fästningen eller tornen hade blivit helt förstörda. Innan de engelska och franska styrkor seglade hem, sprängde man dock alla militära byggnader som stod kvar.
Många år efter kriget fungerade fästningsområdet som en plats där man kunde få begagnat byggmaterial. Många hus och ladugårdar på Åland har byggts med tegel och stenar från Bomarsunds fästning.
Minnesmärken framför fästningen påminner oss om den unga kadetten Charles Davis Lucas. Han tog tag i en pyrande granat som hade landat på skeppet ”Hecla”, där han arbetade, kastade ut den över relingen och ner i vattnet innan den exploderade. Han räddade livet på sig själv och sina kamrater. Han var den första som blev tilldelad Victoriakorset för sin tappra insats.
Mellan minnesmärket och fästningen växer rikligt av en särskild sorts tusensköna (Bellis perennis), som har kortare stängel än på andra ställen på Åland. Man antar att denna lägre variant har kommit med ryssarna.
På vägen från minnesmärket till Bastuudden möter vi på vänstra sidan av vägen en sälg (Salix), som har en gren som bjuder in till hälsosamt hängande och sträckande av ryggraden. Hur många sekunder orkar du hänga på grenen?