När vi idag står framför kommendantkansliets husgrunder vet vi att hela byggnaden inte hade hunnit bli klar före kriget 1854. Planen var att kommendanten och hans stab skulle ha haft sitt kansli här på andra ändan av en monumental torgplats liknande senatstorget i Helsingfors. Två storslagna kanslibyggnader i samma stil som Eckerö post- och tullhus skulle inrama en ortodox katedral framför ett stort torg - imponerande anläggningar för en liten ö som Åland. Ryssarna planerade inte med åländska mått när de tänkte bygga upp sitt imperiets utpost.

Kvar är grundstenar och en liten del av en hemlig tunnel som egentligen bara var byggd för vattendränering, men är ändå spännande att hitta och se. Lite nordväst om ruinerna finns en klippavsats var man kan se tydliga spår av ryska soldaternas sprängningsarbete. De borrade hål på rad i stenen, fyllde dem med svartkrut och tände på för att spränga loss stenblock som byggmaterial och för att plana ut marken. Stenblocken blev sedan bortsläpade till platserna där de behövdes i bygget där de finhöggs till passande form. Det var ett farligt och kroppsligt ansträngande arbete. På platsen fanns också fångkompanier som utförde arbetet som straff.

Ibland rymde fångarna och gömde sig i skogen. På grund av detta ökade rån och mord drastiskt. Ålänningarna var rädda för dem. I den bevarade Svensböle dagboken bonden Johan Eric Lindström skrev 1823-1846, kan vi den 8 mars 1829 läsa  ”(jag) köpte mig en pistol”. Köpte han den kanske för att han var rädd för förrymda fångar?