Av tolv torn som var planerade och ritades hann bara tre bli färdigbyggda. Brännklintstornet var det sista av dessa tre och blev klart 1853, och det första som blev attackerat av landtrupperna från väst under Krimkriget ett år senare. Redan efter en dags beskjutning var tornet så svårt skadat att de ryska soldaterna under ledning av kapten Tesche försökte förstöra tornet själv. De blev tillfångatagna av de franska erövrarna innan de lyckades tända laddningarna. Men snart började ryssarna själva beskjuta det från huvudfästet tills tornet fattade eld och exploderade.

Tornet är trots det, den idag bäst bevarade byggnaden av hela fästningsområdet. På grund av sitt förstörda tillstånd undgick tornet den systematiska sprängningen efter stridernas slut.

Från tornet neråt ser vi en del av en stenbelagd bred väg som ryssarna har anlagt. När vi följer vandringsleden uppåt, kommer vi snart till Djävulsberget. Varma sommardagar kan det ligga en och annan huggorm eller hasselsnok på de varma stenarna. Hasselsnoken är väldigt sällsynt och fridlyst i Finland, men här i Bomarsund trivs den. De är ljus- till mörkbruna med lite fläckar, men inte alls lika tydligt mönstrade som den giftiga huggormen. Hasselsnoken saknar gifttänder och är ofarlig för människan. Ögonen ser runda, mörka och snälla ut i jämförelse med huggormens ögon som är gula med en spaltformad vertikal pupill.