Titta, här sitter jag på möbler som nog har hört till en finare salong. Sådana användes inte alltid till vardags, utan mest när det kom gäster. Man skulle ju spara på de fina möblerna! Men jag är så lätt, så jag lämnar inga spår.

Har du sett vad som står här på bordet? Den kallas för samovar, och det är en slags tekokare. Samovaren kan öppnas ovanifrån och fyllas med hett vatten. Ovanpå samovaren, i den där skålen den har på toppen, placerar man en mycket liten tekanna med teblad och varm vatten. Innehållet i den kannan hålls sedan varmt av vattenångan från samovaren, och det blir ett mycket, mycket starkt te, eftersom ingen tar bort tebladen från vattnet. Men det är meningen. När man vill ha en kopp te häller man en liten skvätt ur kannan i sin tekopp. Sedan öppnar man kranen längst ner i samovaren och fyller på med hett vatten. Så en mycket stark smak på dryck som man sätter vatten till, ungefär som när man blandar saft!

Att dricka te har länge varit mycket vanligt i Ryssland, och på den tiden som den här samovaren användes hörde Åland till Ryssland. Att bjuda på en kopp te kan liknas vid när vuxna idag på Åland eller i Finland och Sverige bjuder in varandra på en kopp kaffe, eller fika. Redan på 1600-talet fick den ryska tsaren, kejsaren, te i present av härskaren från Mongoliet. Och så blev tedrickande modernt, först vid hovet, men snart drack alla människor te! Till och med soldaterna fick te, som del av sina ransoner.

Teet fraktades till Ryssland först med karavaner – långa led av kameler - från Kina. Sedan, när Transibiriska järnvägen, som sträckte sig från Moskva till Vladivostok och Beijing byggdes, började teet fraktas med tåg. Ännu idag är tedrickandet stort i Ryssland.