Bekanta dig med Bomarsunds historia från sjösidan. Det här är en guidad tur på vattnet som låter dig ta del av berättelserna om människor och händelser i Bomarsunds farvatten. Observera att turen är anpassad för små båtar och inte heller har precisionen av ett navigationsverktyg. Stäm av med din navigationsutrustning och de förhållanden som gäller för din egen farkost, väder, vattendjup etc.
Som vi var inne på tidigare togs fästningen från landsidan. Efter att Notvikstornet fallit riktades attackerna in på huvudfästet, den ellipsformade struktur som bilvägen idag skär tvärs igenom, och kommendanten där, Jakov Bodisco, insåg att han var i hopplöst underläge. Han kapitulerade därför å hela fästningens vägnar. I Prästötornet var man dock inte beredd att ge upp ännu, och här höll löjtnant Chatelain och hans män ut ytterligare en dag innan också de gav upp.
Prästötornet besköts faktiskt av fartyg norrifrån. Också här hade man pressat fram svaret på hur sjöleden gick ur en av ortsborna. Det var en bonde vid namn Sundman i Vårdö som utsattes för påtryckningar att berätta hur man tog sig in till Bomarsund från norrsidan.
När Sundman till sist klämt ur sig informationen fick han som tack för hjälpen lite kaffe och ett antal religiösa skrifter med titeln ”Huru jag bliver kristen”. Orolig för vad myndigheterna skulle säga begav han sig sedan till Bomarsund för att berätta vad som hade hänt, med tanken att det var bättre att förekomma än att förekommas. Men där mötte han ingen förståelse. Tvärt om bestämde man sig för att göra exempel av den arme Sundman, som omgående sattes i fängsligt förvar och försågs med en dödsdom. Den senare, precis som de många andra som utfärdades för liknande brott, drogs däremot tillbaka senare som seden var, en slags skrämseltaktik följt av nåd som väl var tänkt att generera fruktan och tacksamhetskänslor hos den benådade, men som ofta fick motsatt verkan. Hur det påverkade ålänningarnas stridsmoral och inställning till myndigheterna kan man fråga sig…
Av Prästötornet, som intogs bland annat på grund av de uppgifter som Sundman tvingats ge britterna, finns inte mycket kvar. Dels sprängdes det, liksom resten av fästningen, i september 1854 för att ryssarna inte skulle kunna använda det igen, dels togs materialet, i likhet med sten från andra håll i fästningen, tillvara för att användas i andra byggnader. Somt blev till ladugårdar och hus på Åland, annat såldes vidare så att det ännu idag finns hus i både Åbo och Helsingfors som byggts av Bomarsundssten. Den mest iögonfallande av dessa är Uspenskijkatedralen i Helsingfors.