När går vi in i Mariehamns västra hamn, ser vi tydligt hur båtarnas utveckling gått framåt. Här ligger stolta windjammers, oceangående segelfartyg med flera stora master och enorm segelyta. Vi kanske ser Herzogin Cecilie, eller Pommern ligga där och övervintra i väntan på nästa stora seglats. Ja, Pommern ligger förresten kvar där än idag och när ni är färdiga här på museet, tycker jag att ni ska följa Mariehamns berömda och vackra lindesplanad västerut och göra ett besök ombord.

Men nu har vi kommit fram till den sista anhalten på vår resa tillsammans – nämligen Självstyrelsetiden.

Ja, ja, ja, ja... Visst var väl det värt att fira med pompa och ståt, men innan det var läge för fanfar, var det helt andra tongångar som gällde. För den s.k Ålandsfrågan var ett enda stort äventyr som innehåller allt från krig och hemliga konspirationer till politiska utspel och t.o.m mordförsök. Det skulle kunna bli en riktig storfilm, faktiskt! Nå, jag ska försöka förklara. Så här var det:

Åland och Finland var svenskt ända fram till 1809 då Sverige förlorade bägge 2 till Ryssland. Ungefär hundra år senare kom första världskriget och så det blev revolution i Ryssland och så blev Finland fritt, alltså en självständig nation och Finland ville behålla Åland, men nästan alla ålänningarna ville tillbaka till Sverige, för de pratade ju svenska allihop och Sverige gav sitt stöd till Åland, men det fanns några svenskar som inte ville bli osams med Finland och som... ehh...

Det här går visst inget vidare.

Det är mycket bättre att ni tar en titt på den utmärkta och detaljerade pekskärmen här i utställningen – där kan ni följa äventyret år för år.

Till sist avgjordes det i alla fall i Nationernas förbund i Geneve, att Åland skulle tillhöra Finland. Men! Det bestämdes också att Åland skulle få självstyrelse och att den åländska språktillhörigheten och den egna kulturen skulle respekteras. Åland är därför visserligen en del av Finland, men enspråkigt svenskt.

Under den här perioden händer också mycket i det åländska samhället och sättet att leva förändras i takt med omvärldens industrialisering. Visst är Åland ett örike, men tack vare alla stora rederier, med sin livliga trafik på världshaven är det allt annat än isolerat. Många nymodigheter kommer tillbaka med båtarna från den stora världen utanför.

Kommer ni ihåg hur vår resa började, långt tillbaka i forntiden? Nu, när vi är framme vid vår resas slut, kan man faktiskt nästan säga att allt har blivit nästan precis tvärtom. Jakten, fisket och odlingen, som varit helt livsavgörande i större delen av Ålands historia, är nu något de flesta ägnar sig åt bara på sin fritid.

Försörjningen kommer nu från helt andra sysselsättningar. En viktig del är såklart färjetrafiken. Och en del av dom som reser hit med färjorna, stannar också kvar och blir bofasta. Precis som säljägarna i forntiden! Fast nu är det ju inte sälen som lockar, utan helt andra saker.

Mer än en tredjedel av alla människor som bor på Åland idag, är födda någon annstans i världen och det finns inflyttare från nästan 100 olika länder. Och tack vare inflyttningen är Åland ett av de få öriken i världen, som faktiskt växer. Nu återstår det bara för mig att tacka för att ni kommit hit och jag hoppas att vi ses igen. Och vad kan väl passa bättre, än att avsluta med Ålands egen nationalsång – Ålänningens sång. Hejdå!