Du har kommit fram till allmogetiden.
Många ålänningar hade en egen ko, det fanns fisk i sjön och man kunde odla råg på åkern.
Nästan ingenting man ägde slängdes, istället reparerade man eller byggde om. En gammal vuxenkappa kunde till exempel sys om till en barnkappa. Man köpte inte särskilt mycket, istället bytte man föremål med varandra. Någon kanske kunde snickra. Han byggde ett bord som han bytte mot kläder som någon annan vävt. Någon kunde lappa skor och någon kunde knyta nät.
Jag för min del är en stjärna på att spinna garn. Det är det jag gör just nu. Då fåren klipps får man ull som kan spinnas till garn att väva eller sticka av.
Det finns ett åländskt uttryck som lyder ”man ska inte vara göranslös”. Det betyder att man alltid ska ha något att göra, man ska aldrig vara sysslolös. Så var det på den här tiden, ingen var göranslös. Det fanns alltid uppgifter att ta itu med.
Familjerna bodde ofta flera generationer tillsammans. Alla bodde i samma rum, mamma, pappa, barn, farmor och morfar och i rummet intill fanns kor och grisar. På vintrarna blev det mörkt inomhus, för elektriciteten var inte uppfunnen och stearinljusen var dyra och användes bara till fest.
Själv brukar jag sova intill skorstenen. Där är det varmt efter elden som brunnit. Jag tycker ju inte om mörker och föredrar sommaren, då kan jag sova ute i lador och bodar.
I den här montern finns kardor att karda ull med, smörkärnare och skomallar som skomakare använde. Allt är sådant som behövdes varje dag.
För att ta oss till nästa tid ska du trä tråden genom hålet på bjällran. Låt bjällran dingla i tråden och så tar vi oss vidare.