Oj, hoppsan! Kommer du här, oj då oj då ojdå. Det var inte meningen, något måste ha gått fel med tidsresan. Det var inte meningen att du skulle se mig … ja, alltså, okej okej, jag berättar.
Ser du den trasiga rutan intill mig? Det kanske, jag säger bara kanske, var jag, kanske, som råkade slå sönder den. Jag landade fel och krasch, pang, hela rutan krossad!
Vi befinner oss fortfarande på Medeltiden. Ett vanligt straff man fick om man gjorde fel var att sättas i skamstock. Det är … eh, typ, där jag sitter nu. Jag sitter fast i den här saken. Det är precis det som är meningen. Jag ska sitta här och skämmas. Man placerade skamstocken utanför kyrkan på söndagar så att alla skulle se en, för på Medeltiden gick alla i kyrkan. Det var på kyrkbacken man fick nyheter och skvaller om vad som hänt i byn och ute stora världen. Beroende på hur mycket fel man gjort, skulle man sitta olika länge i skamstocken. Jag kommer knappast att sitta här länge, jag menar, en sönderslagen ruta är inte så farligt… å andra sidan var glas dyrt och ovanligt på den här tiden.
Jag hörde talas om en annan tidsresenär som råkade jaga älg. Det var säkert ett missförstånd, för på Medeltiden det var bara adliga som fick jaga älg, men hon dömdes till döden! Nå, straffades ändrades sen, istället tvingade de henne att flytta och det var inget problem. Allt hon ville var att resa till nutiden igen.
Ibland hände det att folk kastade ruttna grönsaker på den som satt i skamstocken, men det hände sällan. Grönsaker var till för att ätas och ingen hade råd att kasta bort mat. Jag hoppas jag är fri från den här saken innan någon kastar morötter på mig.
Ring i bjällran så tar du dig vidare, det var verkligen inte meningen att du skulle se mig så här.