Arbetet följde kalenderårets rytm. Det var kvinnornas arbetsuppgift att mjölka korna. Under sommarhalvåret gick kreaturen ute i markerna och på holmar. Vinterfodret drygades ut med lövkvistar huggna på försommaren. Jordbruksredskapen var enkla, vilket krävde stora arbetsinsatser. Maskiner fanns inte. Alla måste hjälpa till, även åldringar och barn. Arbetskrävande och väderberoende arbetsmoment, såsom slåtter och skörd, utfördes gemensamt inom byn. På fasta Åland ägnade man sig åt traditionellt jord- och skogsbruk medan befolkningen i skärgården fick sin utkomst från fiske, säl- och sjöfågeljakt i kombination med djurhållning.

Det fanns tid för återhämtning och umgänge. Efter gemensamma arbetsinsatser och talkor ordnades ofta fester med mat och dryck. På lördagskvällar samlades ungdomarna utomhus för lek, spel och dans. På söndagar vilade arbetet för kyrkobesök om det bara var möjligt. Fastlagen firades med att åka i kälkbackarna och ordna dansgillen. På valborgsmässoafton tändes majbrasor. På hösten när skörden var bärgad fanns anledning till fest. Detta var också tidpunkten då tjänstefolket på gårdarna kunde eller måste byta arbetsplats, då de ofta var anställda ett år i taget. De kyrkliga högtiderna och midsommaren var efterlängtade avbrott i arbetsåret.