År 1636 grundade Drottning Kristina en postväg mellan Sverige och Finland. Från Grisslehamn i Väddö fördes posten med båt över till Storby i Eckerö. Över fasta Åland gick posten vidare genom Hammarland, Finström, Jomala och Saltvik till Bomarsund i Sund. Därifrån fortsatte vägen till lands och till sjöss via Vårdö, Kumlinge och Brändö till Gustafs socken på det finska fastlandet. 

Efter 1808–1809 års krig, då Sverige förlorade hela Finland inklusive Åland till Kejsardömet Ryssland, kom Eckerö att utgöra det ryska rikets yttersta utpost mot väster i Östersjön. Den nya riksgränsen medförde ökad byråkrati vid transporter och postförsel och därför behövdes större utrymmen. 

Det anspråkslösa, gamla postkontoret i Storby, som plötsligt låg vid Rysslands nya gräns mot väst, ansågs inte längre representativt och funktionellt. Det ersattes med en storslagen anläggning i empirestil, Eckerö post- och tullhus, som stod klar 1828 under Tsar Nikolai I:s regeringstid. Det var den första officiella byggnad som mötte resande från Ålands hav.

Byggnaden ritades av Carl Ludvig Engel (1778-1840) och uppfördes under översyn av Charles "Carlo" Bassi (1772-1840).