Den som har lovat sin själ till djävulen, får också låna hans hästar och vagn. Så berättas det, att på Skarpans i Sund i levde förr i tiden en häxa, som kallades ”Skarpanekäringen”. En julafton gjorde hon inte mindre än tre resor till Stockholm för att hämta kryddor och annat, som hon behövde till högtiden. Då hon sista gången återvände, gick det i så vild fart att ekipaget inte stannade vid gården. Förargad ropade då gumman: ”Stanna i Stormyran, stanna i Stormyran!” Och i Stormyran, norr om Skarpans, stannade verkligen ekipaget och lär ska ligga kvar där ännu.